Ni må tro vad jag längtat efter hästarna. Har varit på en 14 dagars lååååååååång semester. Härligt och skönt men lurvtussarna var inte med.
Idag red jag Undri efter en sisådär 3-4 månaders vila. Han var lugn, trygg och mjuk. Min sambo skojade och sa ta säkerhets väst på dig. Sen skulle jag rida svarta pärlan:) Hon var inte lugn, trygg och mjuk. Hon blåste, frustade, bockade och exploderade för allt. Vi var inte där vi slutade kan jag säga;) Snacka om att det är en häst som mår bäst av att få jobba. I slutet av ridturen kom hon till ro och gav till en lång frust som äntligen nu slappnar jag av "var har du varit människa jag går med ett tjockt dräktigt sto". Ingen sån där njutbar tur blev det men väl en spännande:)
Kram från Anki som är där hon hör hemma! Och som har tre 6åriga islandshästar i stallet!
