onsdag 22 februari 2012

Intressant utveckling!


Jag har ridit i hela mitt liv och då menar jag HELA så blir det när man har en mamma med hästintresse! I och med det hoppas man att man har utvecklat sin kontakt med hästar;) Se bild nedan från min första egna häst och hur jag kommunicerade då. Ser ut att vilja lite olika hästen och jag men viljan är det inget fel på varken från mig eller hästen;)

Jag blev aldrig så bra som min dröm var! Jag tävlade som högst 1.40 hoppning. Egentligen hade jag större talang för dressyr men mitt intresse var hoppning. Jag la ridstövlarna på hyllan under något år i 20års ålder då jag förstod att jag ändå inte skulle bli så bra som jag ville. (jag hade inte förstått att jag red för det var roligt) KORKAT!!!!
Redan efter något år så gick det inte jag blev sjuk av längtan efter hästar som hade varit större del av mitt tidigare liv än något annat. Det blev lite unghästar igen. Sedan blev jag gravid och sålde hästarna igen.

Sen började mitt nya liv som skulle vara så okomplicerat och bara bygga på att ha trevligt med hästen utan större ambitioner. Bara vara med häst helt enkelt.
Jag köpte Hera ett tvåårigt islandsto:)

Nehej det räckte inte jag måste ju få rida också;) Då köpte jag Orka ett sexårigt sto som jag tyckte hade en fin trav:) Korkat igen........... Jag skulle ju ha tittat efter tölt när man ska ha en islandshäst! Men gjorde inget jag älskade ju henne iallafall.

Sedan såg jag en annons på en otroligt vacker häst! Dofri från Fagerland! Jag bytte Hera mot honom! Jag älskade honom så mycket men han rörde sig inte så mycket och nu började kraven på mig själv komma igen.

Jag köpte också en åring Snabbi från Snararp.

Sedan blev brodern till Dofri till salu den ännu vackrare Isak. En kompis till mig ordnade så jag fick köpa honom och då sålde jag Orka för att ha råd. Fina, fina Isak. Han lärde mig så mycket och jag blev verkligen insatt i hur svårt det är att få fram en bra tölt. Det är inte bara att ha bra hästar man måste få känslan för alla gångarter. Jag växte ur Isak så tillvida att jag hela tiden ville mer än Isak hade kunskap och talang för i tölten om det berodde på hönan eller ägget det vet vi inte men troligtvis var det både och.

Nu har jag ingen av ovan nämda hästar! Snabbi sålde jag innan inridning och Dofri sålde jag till en vän vars dotter rider honom. Isak såldes till Stockholmsområdet. Jag har älskat alla mina hästar och jag har lärt mig mycket av alla som jag haft. Jag är lyckligt lottad som fått ha dem!

Nu sitter jag och rider två talangfulla hästar som båda har lätt för tölten men jag tror inte att jag hade klarat dem om de varit min första islandshäst. Nej tölt kräver känsla och känslor tar tid att utveckla och jag är övertygad om att de kan tölta ännu bättre med proffsryttare!

Och nu vet jag att någon proffsryttare kommer jag aldrig att bli för det har jag inte tid till. Har ju en tvåbent familj också;)

1 kommentar: